Sevärdheter
Kalkhanteringen i urkalkstråket genom Lindes- Nora bergslag
är av tidigt datum. De äldsta kända uppgifterna härrör sig från
tidigt 1600-tal, men verksamheten är troligen äldre än så.
Den ursprungliga användningen av kalken var i huvudsak som
slaggbildare vid masugnarna. Under 1800-talet utvecklades
kalkhanteringen i större skala. Då byggdes många kalkugnar
runt sjöarna Råsvalen och Usken m.fl. platser där det framställdes
bränd kalk för jordbruksändamål och murbrukstillverkning.
I området har det funnits över 25 ugnar, men idag återstår endast
sex stycken i någorlunda komplett skick. Till dessa tillkommer de tre
modernare gaseldade ugnarna vid Larsbo Kalk.
Vid Mårdshyttan finns tre stycken av 1800-talstyp, som visserligen
är samtida med de moderna Larsbougnarna, men är mycket intressanta
genom att de är ganska väl bibehållna. De uppfördes under 1920-talet
och var i bruk under en mycket kort tid.
Ugnarna med tappfickor och de närliggande kalkbrotten representerar
tillsammans en viktig epok i bergsbrytningens historia. Dessa ugnar, som
är av typen schaktugnar, är några av de få kvarvarande i kommunen och
som fortfarande är i relativt gott skick.
Kalkugnarna är belägna på östra sidan av landsvägen mellan Uskavi
och Mårdshyttan
Källa: Lindesbergs kommuns översiktsplan
Brytning av kopparkis i området startade på 1550-talet, då Lejagruvan öppnades. Brytningen pågick sedan under korta perioder fram till 1919. I området finns ett 1 ha stort ökenartat sligfält med grönskimrande kalk-och kopparhaltig sand. Sligen är en finkornig restprodukt efter bearbetningen
av kopparmalm.
Det finns också ruiner efter byggnader och gruvhål som är tydliga spår från den tidigare gruvhanteringen.
Lejakärrets naturreservatet är ett eldorado för botaniker. Antalet arter av orkideer är unikt för Sverige. Inte mindre än 13 olika arter kan man finna i detta område som tack vare mineraler från gruvbrytningen skapat bästa möjliga förutsättningar för vissa orkidearter.
Beroende på väderlek så kan man se orkideer från maj till juli månad.
Inom Lejakärret finns en ca 1 km lång markerad stig som du kan följa.
För att skydda känsliga växter, särskilt vissa orkidéer, är det viktigt att du inte går utanför de spänger som finns i kärrområdena.
Så hittar du till Lejakärret:
Bergslagsleden passerar Lejakärret som kan vara ett lämpligt promenadmål
om man besöker Uskavi eller Mårdshyttan. Den som kommer i bil eller cyklar
följer skyltningen från landsvägen mellan Mårdshyttan och Fanthyttan.
Bergslagsleden ettap 4.
Här vandrar du genom Bergslagens storhetstid med spännande gruvfält där både järn och ädlare metaller bröts förr i tiden. Ett exempel är Risbergsgruvan, ett typiskt gruvhål för de mindre järngruvor som det kryllade av i Bergslagen. Gruvan bröts i början av 1800-talet, då hyttan i Danshyttan var i drift. Söder om byn Garphyttan (Lindesberg) breder jordbrukslandskapet ut sig runt sjön Usken. Här går du genom ett gammalt kulturlandskap med odlingsmarker och bebyggelse. Naturreservatet Lejakärret bjuder på en riktig naturupplevelse med sina tolv olika orkidéarter. Vid Garphyttedammen ligger vår rastplats med vindskydd, eldstad och toalett.
Fakta
Längd: 23 km
Tid: 7 h
Aktiviteter
Bergslagselden ettap 5
Etappen tar dig med på kyrkstigar som bergsmän och bönder använde förr. Vid Södra Brunnsjön finns några mystiska ruiner att upptäcka och den fina stranden lockar till bad. Vandringen bjuder också på 10 000 år gamla klapperstensvallar och resterna av en grävd kanal mitt i skogen. I södra änden av etappen hittar du Hyttfallet som har haft stor betydelse för utvecklingen av järnhanteringen i hela Nora bergslag. Vid St. Gålsjön, eller Storsjön som den också benämns, ligger vår rastplats med vindskydd, eldstad och toalett.
Fakta
Längd: 18 km
Tid: 5 h
Aktiviteter
I det vackra Bergslagslandskapet runt sjön Usken går en rundslinga som passar bra för en fin dagstur. Längs vägen kan du besöka den imponerande bergmansgården Siggebohyttan och se hur det såg ut på Bergslagens storhetstid. Du kan också se gamla torprunier och ta ett dopp i Södra Brunnsjön.
Gruvstigen i Siggebohyttan
Genom att följa den gamla kyrkstigen till det gamla gruvområdet hittar man spår efter de hårda arbete som gruvarbetare fick utstå för att försörja sig själva. Ett arbete som också lade grunden till bergsmännens välstånd. Här finns lämningar efter kolmilor järnbearbetning och de tunga transporterna. Leden är markerad med informationsskyltar.
I Öskeviks by fanns en hytta registrerad 1539, men hyttdriften sägs ha varit i gång redan på 1100-talet. Järnproduktionen var periodvis nedlagd men fick en renässans under första världskriget och drevs fram till 1919. Malmen togs från de närbelägna gruvorna på Grönvållsön. I dag finns en informationstavla med text och foto intill hyttlämningarna.
Byn som samlar sig i hyttruinens närhet är exempel på en intressant kulturmiljö. Här finns representativa bergsmansgårdar från 1800- talets mitt. Mangårdarna är exempel på en byggnadsstil som var vanlig bland de mer välbeställda bergsmännen under nämnda tid. Byns välstånd uppkom genom de tillgångar man hade i god malmförekomst, bra transporter och bördiga åkrar.
Öskeviks kulturstig, som utgår från Siggebohyttans Bergsmansgård, ger en god orientering om byn och dess historia.
Källa: Lindesbergs kommuns översiktsplan
Öskebohyttans by, som etablerades i samband med järnframställningen på platsen, ligger inklämd mellan skogshöjden och sjön Usken.
Bebyggelsen omges av ett odlingslandskap som i sin helhet bildar en typisk natur- och kulturmiljö för Bergslagen.
Byn har ägt två hyttor, båda sannolikt med medeltida ursprung.
Hyttverksamheten var inriktad på osmundsjärn vilket var en produkt som tidigt försvann till förmån för tackjärn. Hyttdriften pågick inte längre än till 1797.
Öskebohyttan har inte haft samma goda jordar som grannbyn Öskevik, vilket avspeglar sig i bebyggelsen.
I Öskebohyttans by finns en väl bevarad bergsmansgård med tillhörande fatabur och loftbod, som är ett bra exempel på byggnadsskicket i Bergslagen under 1700-talet. Gården är idag privatbostad.
Norrut efter landsvägen ligger byns missionshus, byggt 1888 och med helt intakt interiör. Här har man bl.a. hantverksförsäljning och kafé på sommaren.
Källa: Lindesbergs kommuns översiktsplan, foldern ”Runt Usken” av Margareta Nordahl
Kulturmiljön i Garphyttan, tillika med andra tämligen oförvanskade byar, avspeglar de näringsekonomiska förutsättningarna under olika tidsepoker.
I Garphyttan har tillgången på vattenflöde och skog varit relativt goda samtidigt som malmfångsten fanns på närmre håll jämfört med situationen i många andra hyttbyar.
Därför kunde hyttan drivas fram till 1870.
Byns gårdar som uppförts under 1700- eller 1800-talet avspeglar dessa betydligt gynnsammare förutsättningar för järnhanteringen.
Det är i jämförelse med andra byar som Garphyttan har sitt största värde.
Mitt i byn finns en rastplats med informationstavla.
Källa: Lindesbergs kommuns översiktsplan